Då laga skiftet var slutfört i byn och gränserna var fastställda uppodlades den skogs- och hagmark, som var på andra sidan om vägen mitt för den utflyttade gården Övre Mellangård. Vid den tiden flyttades också rotens soldattorp till sin nuvarande plats mellan vägen till Lund och Sköldstadsträngen.
Gustad by är en typisk östgötsk by som genomgått storskifte och laga skifte med utflyttade gårdar och uppdelning av åkermark, betes- och skogsmark. Där nu finns skog var vid laga skiftet ingen skog utan betesmark. Ved, hägnads- och byggnadsvirke fick tagas söderifrån, södra skogsbygden.
Efter den väg som går söderut genom de gamla hag- och betesmarkerna fram till kraftledningen, där den förgrenar mot byn grus- och sandtag vid Grantoppen (Grantorpet) och mot Dalen och Grindstugan och Lilla Harg till vänster där byns gamla sand- och grustag låg, tillkom ett tiotal backstugor av olika utseenden. De första var ryggåsstugor om endast ett rum, de senaste var byggda med ett vindsutrymme. Närmast söder om byn låg två stugor, en kallades Hagen, den intill Brantsson-stugan.
Längre upp mot Sköldstadsberget bodde en laggare, som tillverkade laggkärl. I Dalen bodde dagsverkare som arbetade i byn eller i omgivningen. Mot Grindstugan låg Fia Måtts stuga, där invånarna hade växlat. Längre efter vägen till vänster låg Snurren, som fick sitt namn av att två gummor som bodde där åtog sig att spinna ull och lin. Således snurrade spinnrockarna ständigt. Nästa stuga kallades Post-Tildas och Post-Lasses stuga. De försörjde sig genom att bära ut post, som kom till Gästgivargården med postdiligensen, som stannade för hästbyte. Nu är man inne på Gustad Norrgårds gamla ägor. Bakom hagen ett järnåldersgravfält. Längre åt söder låg stugan Sand. Den ägdes av församlingen och låg med västgaveln mot vägen och aspdungen. 1801 bodde i Sand två kvinnor, som hette Annika och Elin. I stugan längre bort på sluttningen i stugan Slanten, där bodde Karl Åberg och Anna-Stina. Stugan låg kvar efter 1915. Stugan Jonstorp fungerar som fritidshus. Järnåldersgravfält på åsen 100 m öster Jonstorp.
Lantbruket och växtodling efter laga skiftet
Före och efter laga skiftet dominerade den 6-åriga växtföljden. Det var helträda, som på hösten såddes med råg och i mindre omfattning vete. Därefter vårsådd av blandsäd korn + havre. Havre i renbestånd. Någon slags enkelt korn förekom också. I det vårsådda kunde gräsfrö bestående av hälften timotej, 1/4 rödklöver, 1/4 vitklöver och getväppling. Således gick det att få fram en höskörd på den odlade jorden och byalagets naturliga äng i Nykil kunde frånträdas. Rovor och lin för spånad odlades till husbehov. Humle växte både vid backstugor, torp och gårdar.
En stor tillgång var för byn Kapellån, som bildar gräns mot Sjögestad, med god vattentillgång, fisk, kräftor och gräsrika åholmar. Fisknot drogs i ån enligt byalagets beslut. Torra och regnfattiga somrar medförde vattenbrist för hushållen och djuren. En vattenpump ordnades vid Åsarps bro, där byborna kunde hämta vatten.
Flyghavren även kallad landhavre var inte kommen till detta område vid 1900-talets början, men ett annat ogräs som kom med importerat vallfrö fick kraftig spridning. Det kallade ryssgubbe, hade gula blommor och kunde utvecklas kraftigt. (Bunias orientalis)
Av fornminnen märks inte mycket i byn. Uppodlingen under århundraden har påverkat markerna. En rest sten på en kulle mellan Lund och Gustad Norrgård. En stensträng bakom Lunds manbyggnad över höjden in till gravfält på Sköldstad ägor. Järnåldersgravar vid gräns till Sköldstad ägor i skogen. En stensträng i kärret på Norrgårds skog utlagd av komminister i Hargs Boställe i kyrkstigen från Hargs by. Gravfält vid gamla grus- och sandtäkten mot Hargs gräns.
Varje gård i byn hade kor och andra djur efter sina möjligheter. Mjölken omvandlades hemma på gården till smör och ost. Längre fram i tiden tillkom ett mejeri i Bankeberg, som tog hand om mjölken. Uppfödning av hästar förekom. Uppfödning av stutar och oxar förekom. Oxarna var nödvändiga som dragdjur i lantbruket och på vägen. Då oxarna hade nått en viss storlek, såldes de som slaktdjur på Kreatursvallen i Linköping. Vid Gustad Lilla Södergård var oxarna kvar längst. Det var lantbrukare August Larsson och hans syster Mina, som drev lantbruket så länge de orkade. När de slutade, försvann också de sista oxarna från Gustad by. 1926 blev August Larsson hindrad av ridande polisen att köra på allmän väg med smala vagnshjul. (Ridande polisen var föregångare till MC-polisen.)
En smedja låg vid bygatans början till höger. Där smiddes till kyrkbygget olika beslag och spik. En kalkugn var också på byns ägor förbränning av kalk till kyrkbygget, som pågick 1770 – 80talet.
Nedtecknat av Karl-Erik Oskarsson