Jag heter Inga Jacobsson och är född 1923. När jag var liten, bodde jag hos min morfar och mormor, som hade ett litet hus med trädgård till. Där fanns en ladugård med en kossa och grisar, som jag fick hjälpa till att mata.
Morfar var ringkarl. Han ringde i kyrkklockorna, grävde gravar och trampade kyrkorgeln. Många gånger när jag var ledig, fick jag gå till morfar med mat, när han arbetade vid kyrkan eller någon annanstans.
1930 började jag i Vikingstads kyrkskola. Min fröken hette Lisa Hell.
För henne gick jag i två år. Varje morgon fick vi sjunga psalm 420, ”Din klara sol går åter upp”, för det var nog den enda hon kunde.
När jag började tredje klass hade vi kantor Einar Holm. Han var min lärare i fyra år. Vi fick även gå i fortsättningsskola i tre veckor. Pojkarna fick gå två gånger tre veckor, vi flickor fick gå andra perioden i skolkök och lära oss laga mat och baka.
Vi hade något som hette potatislov i skolan. Då var det meningen att man skulle plocka potatis hemma eller hos andra.
Vi hade över tre kilometer att gå till skolan. Den låg vid kyrkan, men vi var många kamrater, som gick samma väg. Det hände många gånger, att det tog lång tid, innan vi var hemma. Halva vägen var genom skogen. Det var inte vanligt, att flickor hade långbyxor och stövlar på 30-talet, så man var blöt om både fötter och ben på vägen hem och till skolan.
Jag är konfirmerad i Vikingstads kyrka för kyrkoherde Dittmer 1937.
Min barndom var inte bara skola och jobb. Jag hade mycket roligt, när jag lekte med grannarnas barn. Några av dem håller jag fortfarande kontakten med. Vi brukar prata om gamla minnen, när vi träffas.