Myntfyndet vid Gunnorps Västergård den 8 november 1899

Lantbrukaren Oskar Johansson född och uppväxt på gården har själv berättat om händelsen på sitt eget sätt.

– Vi nyodlade i hagen nedanför pumpstugan som var en låg mark med seg grässvåle. Vi körde med två par oxar (spann) och slipade plogbillen var middag. Två man körde oxspannet och en skötte plogen. Det gick som vanligt men han som skötte plogen ropade stanna, det var nåt som slog ner i fåra.

Då vi gick fram till plogen såg vi en stor mängd större silvermynt och rester av en tekanna de förvarats i. Kannan hade varit rund nedtill med avsmalnande hals och försedd med fällock. Ekollonliknande fästen hade fasthållit locket. 280 större silvermynt och 4 hängsmycken av silver var i kannan. Äldsta myntet kunde dateras till Erik av Pommern 1396 – 1439. De yngsta från Gustav Vasa 1521 – 1560. Mynten, silversmyckena och resten av tennkannan blev hembjudna staten och ersättning utbetalades till upphittaren.

 Hur kan en sådan stor mängd silvermynt och smycken kunnat hamna i denna sankmark utan någon som helst markering och ligga så grunt omkring 400 år? Kan det ha varit stöldgods? Eller kan det ha hänt nåt under de krigshandlingar på 1540-talet eller vid årsskiftet 1567-68? Det är känt att danskarna bortförde det förnämliga altarskåpet och skrudarna från Vikingstad kyrka. Då något kyrksilver ej kunde hittas brändes prästgården Berga ner. Det var en orolig tid då de danska ryttarna jagade folket ute i byarna.

Anm. Fyndet förvaras på Nationalmuseum)