Våren 1937 flyttade vi till Gunnorp i Vikingstads socken. En gård som min morfar hade köpt och som vi skulle arrendera. Vi var far och mor och tre syskon, ett fjärde på väg. Ingen av oss gick i skolan, men jag skulle ju få börja till hösten, något som jag väntade på med förväntan.
Så blev det augusti och jag fick börja skolan. Vi var 3 st. elever, 2 flickor och 1 pojke som började 1:a klass i Gismestad skola. I 2:an gick också 3 elever, 1 flicka och 2 pojkar. Tänk vad mycket som vi skulle få göra, läsa kunde jag något och också lite räkna.
Vår fröken hette Ingrid Andersson och bodde med sin mamma i skolan. Där bodde också en magister som hette Martin Åhlström. Vi flickor hade alltid förkläde i skolan, men då använde alla kvinnor förkläde så det var ju bara så det skulle vara. Och strumpor som kliade.
På våren i maj fyllde fröken 40 år och vi i småskolan hade fått hjälpa de stora flickorna med att plocka blommor för att fira fröken, och rita blommor på svarta tavlan. Sedan bjöd fröken på saft och tårta, det var verkligen högtidligt.
Men åren gick och 3:an och storskolan kom, vi var fortfarande bara 3 elever i den klassen, senare blev det 2 flickor till.
Nu skulle vi börja hos magister Åhlström, lite strängare än fröken. Men vi fick ju också börja i slöjden, vilken lycka, och det var hos fröken. I fjärde klass fick vi ju också sy på maskin.
Hösten -42 fick vi en ny lärare, eftersom Åhlström blev förflyttad till Bankebergs skola. Vår nye magister hette Gösta Laurentz och för honom gick vi ända till 7:an. Vi var den första årskullen som gick 7 år, tidigare var det bara 6 år.
Eftersom det var s.k. B2-form i skolan gick klass 1-2 i samma klassrum och klass 3-7 i ett klassrum, så det var nog bra att det inte var så många elever i varje klass. Men nog tyckte jag att skoltiden var rolig.
På morgonen eller eftermiddagen fick vi hjälpa vår skolstäderska, tant Engström, att på vintern bära in ved till kaminerna. Senare blev det kokseldning och inte så mycket ved att bära.
Vi gick också i söndagsskola i Hagen, en liten stuga där Västerlösa Baptistförsamling hyrde ett rum. Som lärare hade vi Ludvig Simonsson och ibland David Gomér från Rappestad.När inte stugan längre fick hyras så upplät Simonsson sitt hem för söndagsskolan. Nu förstår man vilken uppoffring att varje söndagsmorgon öppna för c:a 10-12 barn c.a 1 timma.
Vi barn fick alltid hjälpa till hemma både ute och inne. På vår och försommar skulle betor och kålrötter hackas och gallras och senare skulle hö och säd köras in i logen. Ibland fick min syster och jag hjälpa till med handmjölkningen. Nog ångrade vi många gånger att vi lärt oss att handmjölka. Far köpte mjölkmaskiner 1947.
En försommar började vattnet i den lilla bäcken att lukta så illa och det började flyta döda fiskar och grodor i vattnet. Ingen förstod först vad det var, detta med miljö var ju inte uppfunnet, men snart blev det känt att lakvattnet från en silo var utsläppt i bäcken. Lukten försvann väl så småningom, men någon fisk blev det nog aldrig mer.
Arbetet var ju tungt och omständigt många gånger, all tvätt skedde ju för hand, för det mesta i köket eller på sommaren ute. Frukt och bär och ärter skulle ju plockas och konserveras. Julslakten skulle ju saltas eller konserveras, lutfisk skulle läggas i blöt till jul och allt bröd skulle bakas. Då var det inte så lätt att bara gå och köpa en limpa.
Men då var våren och sommaren lång och varm och skön, hösten kom och sen en lång vinter med mycket snö. Antingen åkte vi skidor till skolan eller att far skjutsade med släde när vi inte kunde komma fram.
Mycket mera att minnas finns ju från barndomen t.ex. när farbror Kvist hjälpte oss att göra sälgpipor på våren, men själv provblåste dom så de smakade snus, när vi fick dom. Men vi lärde oss att göra själva utan snussmak.
Alice Widar
Nedskrivet i studiecirkeln 2001.