Gunnorp

Gårdar

Gunnorp Bäckgård 3:2

Gunnorp Bäckgård 3:3

Gunnorp Mellangård (Gunnorp Gård)

Gunnorp Mellangård (Gatan)

Gunnorp Västergård

Torp återfinns i den för alla torp gemensamma torplistan.

Storskifte genomfördes	1821 – 1822
Laga skifte genomfördes	1840 – 1841

Lantbrukaren Oskar Johansson, född och uppvuxen på Gunnorp Västergård har berättat och även återgivit vad hans far hade sagt.

Det var då laga skiftet var genomfört och bymarken var fördelad och de nya boplatserna bestämda. Då godtog inte den bybo, som skulle ha boplats längs nere i ängen mot Sköldstad säteri ägogräns, sin  tomts placering.

Efter mycket diskuterande framkom att ej heller någon annan bybo ville ha byggtomt där nere. Efter en tid kunde den bybo som hade en av mellangårdarna, flytta sin byggtomt från ängen upp mot berget och höjden nära bäcken. Det blev då beslutat, att mellangården skulle ligga där. Den benämns nu Gunnorps Gård, Ridskolan.

Det blev stora omvälvningar för dem som måste flytta ut sina hus och anläggningar till nya platser. Då det vid den tiden var mycket lite skog i socknen, måste virke till hus, gärdesgårdar och vedbrand tagas från skogsbygden. Där gick att köpa parker (dvs. områden med skog på rot). Detta medförde stora kostnader, mycket arbete, tranporter och iordningsställande. Dessutom var tidsrymder satta, då detta skulle vara färdigt att tas i bruk, t.ex. 3 – 4 år.

Det blev stora förändringar längs med bäcken, då tröskeln eller berget vid Boo sprängdes bort 1917. Dräneringen av åkern med snabbare upptorkning och tidigare vårsådd och kanske något mera odlingsmark blev resultatet.  Oskar Johansson berättade, att då det var högt vattenstånd i bäcken om vårarna, kunde gäddor gå långt upp.

– Då vi pojkar i vårbruket körde oxparet långt ut mot bäcken för en vilopaus för dragarna, kunde vi gå fram och försöka med en snara av pisksnärten att fånga någon gädda. Bättre gick det att fiska vid bron vid Bäckgården, där vi hade sänkt ner ett spånsåll, som vi hastigt kunde slita upp.

Oskar berättade också att de två våtåren 1911 – 1912, då det knappast gick att vårså och det som var tänkt att skördas regnade bort och bäcken svämmade över.

Annorlunda var det 1914, då det vårsådda knappast kunde gro och det blev spannmåls- och foderbrist. Dessutom började första världskriget i augusti. Bäcken torkade ur källorna och då sinade även bykällan. Vatten till djuren fick tas ur ån vid Rakered.

Växtföljden var då den vanliga 6-åriga. Vete på den styvaste jorden och råg på lättare jord. Havre i renbestånd till dragarna och blandsäd: korn och havre. Potatis, rotfrukter, betor och rovor. Sockerbetor odlades fram till 1954, då sockerbruket i Linköping upphörde. Betning av utsäde mot svampsjukdomar förekom tidigt (med vitriol), konstgödsel kallades ”påsagödsel” och var benmjöl (fosforhaltigt). Kvävegödsel, chilisalpeter användes sparsamt under tidigt 1900-tal.

Oxarna var dominerande bland dragarna. Slåttermaskinen kom till socknen 1894 och kostade då 280 kronor. Den var tillverkad vid Rottneros bruk. Självavläggare kom senare och självbindaren en bra bit in på 1900-talet. Tröskningen skedde länge på s.k. vandringsverk, vilka drogs av oxar. Så kom tröskverken. De kunde flyttas mellan gårdarna. Det var stora maskiner, som drevs stationärt av ångmaskiner, vilka slukade mycket ved och vatten. Förbindelsen mellan tröskverk och drivmaskin skedda med stora flätade stållinor.

Då mejeriet i Bankeberg tillkom i början av 1900-talet forslades mjölken från Gunnorp med mjölkskjuts som utgick från Gammalkil.

Nedtecknat av Karl-Erik Oscarsson

Myntfyndet vid Gunnorps Västergård den 8 november 1899

Lantbrukaren Oskar Johansson född och uppväxt på gården har själv berättat om händelsen på sitt eget sätt.

– Vi nyodlade i hagen nedanför pumpstugan som var en låg mark med seg grässvåle. Vi körde med två par oxar (spann) och slipade plogbillen var middag. Två man körde oxspannet och en skötte plogen. Det gick som vanligt men han som skötte plogen ropade stanna, det var nåt som slog ner i fåra.

Då vi gick fram till plogen såg vi en stor mängd större silvermynt och rester av en tekanna de förvarats i. Kannan hade varit rund nedtill med avsmalnande hals och försedd med fällock. Ekollonliknande fästen hade fasthållit locket. 280 större silvermynt och 4 hängsmycken av silver var i kannan. Äldsta myntet kunde dateras till Erik av Pommern 1396 – 1439. De yngsta från Gustav Vasa 1521 – 1560. Mynten, silversmyckena och resten av tennkannan blev hembjudna staten och ersättning utbetalades till upphittaren.

 Hur kan en sådan stor mängd silvermynt och smycken kunnat hamna i denna sankmark utan någon som helst markering och ligga så grunt omkring 400 år? Kan det ha varit stöldgods? Eller kan det ha hänt nåt under de krigshandlingar på 1540-talet eller vid årsskiftet 1567-68? Det är känt att danskarna bortförde det förnämliga altarskåpet och skrudarna från Vikingstad kyrka. Då något kyrksilver ej kunde hittas brändes prästgården Berga ner. Det var en orolig tid då de danska ryttarna jagade folket ute i byarna.

Anm. Fyndet förvaras på Nationalmuseum

I Gunnorp finns Vikingstads enda jättegryta.