Boo

Gårdar

Boo Backgård

Boo Mellangård (nedergården)

Boo Mellangård

Boo Nedergård

Boo Västergård

Boo Övergård

Torp återfinns i den för alla torp gemensamma torplistan.

Noteringar om Boo by i Vikingstad socken

Byn är belägen ca 1 km söder om kyrkan.

Bynamnet Boo tros ha uppkommit genom att området under långa tider har använts som betesmark.

Vid tiden för laga skiftet 1838 omfattade byn 5 gårdar, vilka låg samlade kring Övergården, vilken då var den största och låg högst upp. Till byn hörde ett grenadjärtorp och omkring 10 torp och backstugor. Vägen gick i äldre tider något annorlunda genom byn. Den böjde av i en slinga till höger förbi Övergården och så kom den tillbaka till sitt nuvarande läge vid villan i backens slut.

Boo by omnämns i handlingar från 1400-talet. Järnåldersgravfält finnes vid Boo Mellangård och Boo Övergård. En förmodad järnåldersboplats kan finnas i hagmarken på andra sidan vägen nordost om runstenen. (Enligt arkeolog Jan Eriksson)

I den kullen på Boo Mellangårds ägor, som finnes nordost om vägen mot Gunnorp ca 300-350 m. och är bevuxen med ek och hassel, var en festplats med dansbana, som på 1920-talet flyttades till den björkhage som då gränsade till växthusen vid handelsträdgården i Bankeberg. Äldre sockenbor tyckte att det blev lugnare i omgivningen då festplatsen försvann.

Runstenen i Boo

Runstenen vid Boo står på Boo Västergårds mark, 40 steg väster om vägen mellan Boo och Gunnorp. En sägen finnes, att stenen en gång varit bortsläpad till Rakered för att inläggas i bron där, men som folket inte fick någon rop efter detta arbete, måste stenen återföras dit där den ännu står. Inskriften på nutidssvenska: ”Toke reste stenen efter sin broder Josten”. För omkring 100 år sedan var marken där runstenen står inte uppodlad, utan båda sidor om vägen var ek- och hasselängar.

På Boo Mellangårds ägor togs tidigt upp ett stenbrott. I omkring 100 – 150 år har sten tagits ut där. Anledningen var att slaget i berget låg vågrätt och detta medförde att utkilningar av långa stenar och tunna och fyrkantiga kunde utföras. Det omtalas att mycket sten togs från Boo till nya domkyrkotornet, kallat Zettervallska tornet i Linköping, som ersatte det Hårlemanska tornet. Stenen till Stångebromonumentet och gravmonumentet till Baltzar von Platens grav* i Motala är också tagen ur Booberget. Hur transporten av dessa stenmängder kunde ordnas finns inget antecknat om. Den längsta sten som tagits ur Booberget fördes till Linköpingsutställningen 1920. Den sista stenhuggaren som tog sten ur Booberget var Axel Göransson, då stenmuren höjdes vid Vikingstad kyrka 1954. Göransson hade en fältässja och övriga redskap i ett litet hus vid stenbrottet. I bäcken intill bergtäkten sprängdes 1917 bort en bergskam, så att vattnet kom fortare undan.

Vid en markinventering kring kyrkan, skolan och sockenstugan fråntogs byn de s.k. Bootomterna som området kallades. Året okänt.

Vid Boo Västergård var i vänstra flygeln inrymd en handelsbod, okänt hur länge. Flyglarna revs strax före Norra Valkebo kommuns sammanslagning med Linköpings kommun.

Nedtecknat av Karl-Erik Oskarsson hösten 2000.

*(Omtvistat:  Enligt Georg Andersson, Sköldstad Säteri är stenen hämtad i det stenbrott som fanns på Sköldstads ägor)