På 1800-talet synes torpet ha utnyttjas som bostad för änkor och åldringar, sedan avgårdens torpare och daglönare. Torpet kallades på senare tid för Smestället. Efter att makarna Sechers förvärv av egendomen har stugan helt nyttjats som bostad för gårdens anställda. Den som bodde längsta tiden i stugan var gårdssmeden Hjalmar Pettersson född i Risinge 1876 gift med Rut Elisabeth född 1886 i s:t Lars i Linköping. Det var under den tiden stugan började kallas för Smestället. Makarna hade 10 barn.