Gården inköptes till ålderdomshem 1895, då även djur och inventarier inköptes av kommunen.
Som brukare av gården och föreståndarinna var A P Nilsson och hans hustru från året 1895 – 1924. Djuren försåg hushållet med mat och redovisades till fattigvårdens ordförande.
Det förekom också att gårdsägare kom och bjöd på kaffe för de gamla. En berättare som vuxit upp på Bäckgården har i minnet, hur en gång familjen Lundings på Nybble kom med kaffe och det var julfest på hemmet, då hade de med sig en hel korgsäng med saffransflätor.
Till föreståndarinnans arbete hörde också att gå ut i socknen och svepa gamla som avlidit i sina stugor. Detta var inte något trevligt arbete, då hygienen inte alltid var den bästa, bland lorten förekom ofta ohyra.
På ett ställe efter en död gubbe sa ordföranden i fattigvården, att hon föreståndarinnan kunde ju ta hem plättsmeten som stod där till grisen. Då blev hennes svar, att då fick hon väl behålla krukan, som plättsmeten var i och då sa ordföranden, att det var ju inte för mycket begärt.
Huset och kvarlåtenskapen i övrigt var testamenterat till kommunen.
Och så här gick det till när grannasgumman Mor Käck kom till hemmet: Hon hade samlat sina tillhörighter i en lockkorg och stegade in i Bäckgården och hälsade ”Goddag Mor Nilsson, nu kommer jag och nu skall jag stanna här. Ni får säja va ni vill, för nu stannar jag.” Och gamla bekanta som de var och gumman inte ville bo ensam längre, så visst ordnade Mor Nilsson rum och så fick väl fattigvårdsordföranden underrättas.
Året 1924 kom så familjen Ivan och Hilda Gustavsson till Bäckgården som föreståndare och stannade till 1928. Då arrenderades jordbruket ut till Axel Rosberg och ”hemmet” sköttes av föreståndarinnan fru Andersson och senare Kindbom till år 1931. Då var Gammelgården i Vikingstad inflyttningsklar med plats för 18 personer och åldringsvården fortsatte där och gör så än i dag.
Skrivet av Marianne Brinkby till en studiecirkel den 18 apr. 1983.