av Lars Rustner<\/p>\n\n\n\n
Handlingarna fr\u00e5n storskiftet 1796 och laga skiftet 1832 och de sparsamma uppgifter som finns om det d\u00e5tida livet i Rakery By visar att de d\u00e4r boende levde under knappa f\u00f6rh\u00e5llanden. 1796 hade fyra av de fem g\u00e5rdarna ”brukare” dvs arrendatorer, medan den femte brukades av ”skattem\u00e4n”. Alla i byalaget var s\u00e5ledes belastade av dryga r\u00e4ntor och skatter till jord\u00e4garna respektive kronan.<\/p>\n\n\n\n
Bebyggelsen var gammal och till stor del i d\u00e5ligt skick. 1832 d\u00e5 de fem g\u00e5rdarna delats upp i nio enheter, skriver lantm\u00e4taren Norro om ”stugor under hj\u00e4lpligt tak af halm och torp” med syliarna ”rutne” (se den g\u00e5rdsbeskrivning som citerats av Th A med b\u00f6rjan p\u00e5 sid 30). S\u00e5som p\u00e5 andra h\u00e5ll var \u00e4gorna fram till 1832 vitt utspridda, och \u00e5krarna var uppdelade genom \u00f6ppna diken i smala tegar om 15-20 m bredd, vilket tillsammans med primitiva brukningsmetoder och redskap gjorde att Rakereds goda lerjordar d\u00e5 inte kunde ge s\u00e5 stora sk\u00f6rdar. Men man hade m\u00e5nga munnar att m\u00e4tta.<\/p>\n\n\n\n
Inte underligt att det blev stora sv\u00e5righeter att genomf\u00f6ra beslutet fr\u00e5n 1764 att bygga ny kyrka, gemensam f\u00f6r ”Wickenstad och Annexan Rakeryd”. Alla \u00e5lades att hj\u00e4lpa till med dagsverken och material till kyrkobygget, men det hj\u00e4lpte inte att sockenm\u00e4nnen visade stor givmildhet och att de dyra ”prydnaderna” tillkom genom<\/p>\n\n\n\n
”g\u00e5fvor av Socknens d\u00e5 hwarande Herrskaper”, utan i brist p\u00e5 pengar stod kyrkobyggnaden om\u00e5lad och utan orgel fr\u00e5n 1768 till invignings\u00e5ret 1785. Men s\u00e5som Per Jakobson s\u00e4ger i sin bok VIKINGSTAD KYRKA, blev det d\u00e5 en stor l\u00e4ttnad i jakten p\u00e5 pengar till orgelbygget genom medel fr\u00e5n Rakered till orgelfasaden, p\u00e5 vilken det st\u00e5r m\u00e5lat ”En hedrande g\u00e5fva fr\u00e5n Rusth\u00e5llerskan i Rakery H. Catharina Hansdotter”. Detta \u00e4r allt vi nu k\u00e4nner till om henne.<\/p>\n\n\n\n
Tio \u00e5r senare, vid tiden f\u00f6r storskiftet, \u00e4gdes Rusth\u00e5llet liksom Storg\u00e5rden och \u00d6sterg\u00e5rden av \u00d6fversten och Grefven Gustaf Adolf Horn af \u00c5minne. Han bodde p\u00e5 Normstorp och kunde d\u00e4rf\u00f6r personligen deltaga i skiftesf\u00f6rhandlingarna 1796. Greven var gift med Catharina Odenqrantz fr\u00e5n Nybble och de fick tolv barn. 1789 f\u00f6ddes sonen Claes Christer som ocks\u00e5 blev milit\u00e4r och kom att eftertr\u00e4da fadern som \u00e4gare till Rusth\u00e5llet. Enligt tillg\u00e4ngliga handlingar var det denne greve Horn ”Major och Riddare” som 1824 s\u00e5lde g\u00e5rden till Petter Persson och hans hustru Greta M\u00e5nsdotter.<\/p>\n\n\n\n
De nya \u00e4garna, men sannolikt ocks\u00e5 de tidigare brukarna, sk\u00f6tte Rusth\u00e5llet s\u00e5 v\u00e4l att lantm\u00e4taren vid laga skiftet kunde skriva att ”Petter Persson har Mang\u00e5rden i gott tillst\u00e5nd och ladug\u00e5rden i f\u00f6rsvarligt tillst\u00e5nd med den b\u00e4sta Tr\u00e4g\u00e5rdsplanteringen inom Byalaget”, medan grannarna Ulri Jonsson och Jacob Persson sades ha ”en gemensam gammal f\u00f6rfallen stugubyggnad”.<\/p>\n\n\n\n
Belysande f\u00f6r Petter Perssons insatser p\u00e5 Rosth\u00e5llet \u00e4r att han redan p\u00e5 1840-talet, trots den ers\u00e4ttning han som kvarboende hade att betala till de utflyttande, gjorde en stor om- och tillbyggnad av mang\u00e5rden, s\u00e5 att huset fick sin rektangul\u00e4ra form med k\u00f6ket flyttat till norra \u00e4nden och huset blev h\u00f6gt i tak, s\u00e5 att ”h\u00e4r kan hissas brudar” s\u00e5som l\u00e5ngt efter\u00e5t ber\u00e4ttats av en i bygget arbetande. Kanske syftade detta p\u00e5 de tre d\u00f6ttrarna i Rosth\u00e5llet Anna Greta, Johanna och Brita Sophia?<\/p>\n\n\n\n
Det \u00e4r troligt, men inte belagt, att det var Persson som ocks\u00e5 l\u00e4t bygga den nya ladug\u00e5rden. Den gamla som l\u00e4r ha brunnit var s\u00e5som skifteskartan visar vinkelbyggd och l\u00e5g n\u00e4rmare sockenv\u00e4gen.<\/p>\n\n\n\n
Petter Persson var kyrkligt intresserad, blev 1830 vald till kyrkv\u00e4rd och senare ”kyrkof\u00f6rest\u00e5ndare”. De b\u00e5da f\u00f6rgyllda nummertavlor som finns i Vikingstad kyrka sk\u00e4nktes av honom 1852.<\/p>\n\n\n\n
Makarna Persson blev med tiden f\u00f6rm\u00f6gna och kunde sistn\u00e4mnda \u00e5r k\u00f6pa Opplunda (se sid 126). D\u00e5 Petter d\u00f6r 1866 \u00e4ger familjen, f\u00f6rutom detta s\u00e4teri och Rosth\u00e5llet, 9\/16\u2011dels Mantal Fr\u00e4lse Rakered Westerg\u00e5rd och 1\/4\u2011dels Mantal Kronoskatteavl\u00f6ningshemman Rakered Skatteg\u00e5rd, vilken egendom i bouppteckningen togs upp till taxeringsv\u00e4rdet 51.200 Rd Riksmynt. Genom ett omfattande l\u00f6s\u00f6re och efter skuldavdrag kom boet att visa en nettobeh\u00e5llning p\u00e5 hela 50.590:32 Rd.<\/p>\n\n\n\n
En intressant uppgift i bouppteckningen \u00e4r att under ”Os\u00e4kra Fordringar” finns en revers av en And Petterson i Fredriksberg p\u00e5 30 Rd, vilket kan ha g\u00e4llt en hyra f\u00f6r den ”\u00e4nglinda” n\u00e4ra Rakered kvarn, som tillskiftats Rosth\u00e5llet och \u00e4r litt. 10 p\u00e5 bykartan. Vidare framg\u00e5r av handlingen att s\u00f6nerna Anders och Carl August vid denna tid arrenderade Fr\u00e4lseg\u00e5rden resp. Rusth\u00e5llet av sina f\u00f6r\u00e4ldrar och att de tre ovann\u00e4mnda d\u00f6ttrarna nu var bortgifta, Anna Greta med hemmans\u00e4garen Johan Jonsson i Opplunda, Brita Sophia med n\u00e4mndemannen C P Andersson i D\u00f6mestorp, Skeda och Johanna med r\u00e4ttaren Fredrik Jonsson i Ledingelunda.<\/p>\n\n\n\n
1. 1 mantal Fr\u00e4lse \u00d6sterg\u00e5rden \u00e4ger af Bonden Magnus Jonsson, genom lottning r\u00e4ttighet till qvarboende, och 1\/2 af Bonden Nils Jacobsson, utflyttningsskyldig. Litt 45, 46 \u00d6sterg\u00e5rds kolg\u00e5rdsland, 47 Mang\u00e5rd, 48 Ladug\u00e5rdsplan, 49 ladug\u00e5rdsplan \u00c5ker, 58 \u00d6sterg\u00e5rds gr\u00e4stomt<\/p>\n\n\n\n
2. 1 mantal Krono Skatte Rosth\u00e5ll \u00e4ges af Kyrkoverden Petter Persson, qvarboende. Lia 37 Rosth\u00e5llets Mang\u00e5rdstomt, 38 Ladug\u00e5rdsplan, 39 Brygghustomt, 40 Tr\u00e4g\u00e5rd med frukttr\u00e4d, 41 42 Gr\u00e4stomt, 43 Linda, 44 Bergtomten, 10 \u00c4nglinda (nuv. Fredriksberg), 26 1\/z \u00c5ker (nuv. \u00c5hyddan)<\/p>\n\n\n\n
3. 1 mantal Krono Skatte Avl\u00f6ning \u00e4ges af f.d. N\u00e4mndeman Samuel Samuelsson, 1\/4 af Bonden Carl M\u00e5nsson och 1\/4 af Bonden Jonas Abrahamsson, utflyttningsskyldiga. Litt 33 Gr\u00e4slinda, 34 \u00c5ker, 35 Skatteg\u00e5rds Man\u2011 och Ladug\u00e5rdsplan, 36 Skatteg\u00e5rds Tr\u00e4g\u00e5rd med gl. frukttr\u00e4d<\/p>\n\n\n\n
4. 1 Mantal Fr\u00e4lse Storg\u00e5rden 1 mantal Fr\u00e4lse Storg\u00e5rden 1\/2 \u00e4ger af Bonden Jonas Ulric Jonsson, genom loaning utflyttningsskyldig, och 1\/2 af Bonden Jacob Persson, r\u00e4ttighet till qvarboende. Litt 50 Storg\u00e5rds stentomt, 51 Ladug\u00e5rdsplan, 52 Mang\u00e5rdstomt, 53 Tr\u00e4g\u00e5rd med plommontr\u00e4d, 54 Gr\u00e4stomt, 55 B\u00f6rdig gr\u00e4svall, 56 K\u00e5hlg\u00e5rdsland<\/p>\n\n\n\n
5. 3\/4 mantal Fr\u00e4lse W\u00e4sterg\u00e5rden \u00e4ges af H\u00f6gw\u00e4lborna Fm Grevinnan Douglas (R\u00f6by), brukare Jonas Andersson, bekommit r\u00e4ttighet till qvarboende. Litt 59 Fr\u00e4lseg\u00e5rds gr\u00e4stomt, 60 Kulle, 61 Hustomt, 62 Ladug\u00e5rdsplan, 63 Hustomt \u00c5ker<\/p>\n\n\n\n
Oskiftad mark<\/p>\n\n\n\n
379 1\/z Kyrkog\u00e5rden<\/p>\n\n\n\n
380 Sockenv\u00e4gen till 10 aln bredd<\/p>\n\n\n\n
381 Sockenv\u00e4gen till 8 aln bredd<\/p>\n\n\n\n
382 W\u00e4gen \u00e5t S\u00e4rstad till 8 aln bredd<\/p>\n\n\n\n
383 W\u00e4gen \u00e5t Kyrkog\u00e5rden till 6 aln bredd<\/p>\n\n\n\n
384 S\u00e5g och Bykplats, nu afr\u00f6sad<\/p>\n\n\n\n
384\/2 S\u00e5g och Bykplats, nu afr\u00f6sad (Fredriksberg)<\/p>\n\n\n\n
385 K\u00e4lltorg<\/p>\n\n\n\n
Sistn\u00e4mnde m\u00e5g hade enligt bouppteckningen en speciell fordran som st\u00e5r under rubriken ”G\u00e4ld” och h\u00e4r citeras som ett kuriosum: ”Till m\u00e5gen Fr. Jonsson som icke erh\u00e5llit hemgift emot de andra barnen, uppgjordes genom \u00f6fverenskommelse mellan Sterbhusdel\u00e4gare till en best\u00e4md summa av 500 Rd Men utan R\u00e4nta till Summan utfaller”. Vid arvsskiftet ett par \u00e5r senare tyckte man dock inte att summan skulle betalas ur boets gemensamma tillg\u00e5ngar. Den uteblivna hemgiften berodde knappast p\u00e5 att sv\u00e4rfadern saknat pengar. Kanske var det s\u00e5 att r\u00e4ttaren Fredrik inte ansetts vara god nog f\u00f6r Johanna. Hur som helst, Fredrik fick sin hemgift av sv\u00e4rmodern och \u00e4r d\u00e5 arrendator i Sj\u00f6gestad.<\/p>\n\n\n\n
Den ovan n\u00e4mnde sonen Carl August Pettersson, som i arvet efter Petter och Greta f\u00e5tt 1\/5 av deras innehav i Rakered by, k\u00f6per tio \u00e5r senare tillsammans med hustrun Carolina Mathilda Carlsdotter de \u00f6vriga femtedelarna av syskonen, men redan 1881 s\u00e4ljer de Rusth\u00e5llet.<\/p>\n\n\n\n
Nu kommer en ny rusth\u00e5llarefamilj, n\u00e4mligen hemmans\u00e4garen Nils Gustaf Ulriksson, f\u00f6dd 1833 p\u00e5 Boo \u00d6fverg\u00e5rd, hustrun Anna Lisa Larsdotter, f\u00f6dd 1827 p\u00e5 Boarps Mellang\u00e5rd, och enda barnet Anna Sofia som f\u00f6ddes 1866 p\u00e5 \u00c5nstalund, d\u00e5 brukat av fadern. Ulrikssons betalade 18.000 kronor och i k\u00f6peskillingen ingick ”hemmanets andel i Bankebergs g\u00e4stgifvareg\u00e5rd”, vad nu detta kunde inneb\u00e4ra, andelen f\u00f6rkommer inte vidare i n\u00e5gra g\u00e5rdshandlingar.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5n Ulrikssons tid p\u00e5 Rusth\u00e5llet \u00e4r inte s\u00e5 mycket dokumenterat. Att bli en sj\u00e4lv\u00e4gande bonde fr\u00e5n att ha varit kronoarrendator var s\u00e4kerligen bekymmersamt. Det g\u00e4llde att med flit och sparsamhet f\u00e5 avkastningen fr\u00e5n jorden att r\u00e4cka till f\u00f6r de l\u00f6pande utgifterna och att betala dryga r\u00e4ntor och amorteringar p\u00e5 inteckningsl\u00e5net som \u00f6vertagits av s\u00e4ljarna. Man hade en str\u00e4van att g\u00f6ra sig skuldfri.<\/p>\n\n\n\n
Fr\u00e5n skogen tog man p\u00e5 den tiden ut i stort sett endast det man beh\u00f6vde f\u00f6r egen del. En liten extrainkomst kom fr\u00e5n den ovannn\u00e4mnda ”\u00e4nglindan” som d\u00e5 var uthyrd till ”M\u00e5lare Claes Alfred Fridolf och dess hustru Gustafva Slyman”. Kontraktet med dem som g\u00e4llde fr\u00e5n Perssontiden i 49 \u00e5r, dvs in p\u00e5 1900-talet, tyder p\u00e5 att det var Fridolf som byggde Fredriksbergsstugan.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r Ulrikssons efterkommande framst\u00e5r fru Anna Lisa som en driftig rusth\u00e5llerska, som h\u00f6ll i ekonomin och s\u00e5g till att f\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndiga inkomster till hush\u00e5llet. Vi betvivlar inte sanningshalten n\u00e4r det ber\u00e4ttats att hon ensam k\u00f6rde den l\u00e5nga v\u00e4gen till Norrk\u00f6ping f\u00f6r att s\u00e4lja sitt sm\u00f6r, eftersom det var b\u00e4ttre pris d\u00e4r, medan ”gubben Ulrik” stannade i Link\u00f6ping.<\/p>\n\n\n\n
Rusth\u00e5llerskan Ulriksson \u00f6verlevde maken som gick bort 1907. Vid boutredning och delning efter honom beh\u00f6ll hon halva g\u00e5rden f\u00f6r egen del, medan dottern Anna Sofia fick den andra halvan. Vid Anna Lisas d\u00f6d 1914 visar bouppteckningen att g\u00e5rden d\u00e5 stigit avsev\u00e4rt i v\u00e4rde, hennes andel hade taxeringsv\u00e4rderats till 11.150 kr och av hypoteksl\u00e5net, som ursprungligen lydde p\u00e5 8.000 kr \u00e5terstod 3.500 kr.<\/p>\n\n\n\n
Ulrikssons dotter Anna Sofia hade 1888 gift sig med Karl August Andersson, som var f\u00f6dd 1859 och hade f\u00e4derneg\u00e5rden \u00c5hs S\u00f6derg\u00e5rd i V\u00e4sterl\u00f6sa. Det var ett sk resonemangsparti och som tidens sed var hade den blivande f\u00e4stmannen en b\u00f6neman, n\u00e4mndemannen och sv\u00e5gern August Andersson i Gustad, som framf\u00f6rde frieriet. Genom gifterm\u00e5let kom Anna till V\u00e4sterl\u00f6sa, d\u00e4r maken August hade sina n\u00e4rmaste p\u00e5 Egeby Mellang\u00e5rd, och i \u00c5hs\u2011g\u00e5rden f\u00f6ddes 1889 resp. 1891 de tv\u00e5 pojkarna Ivar Karl Gustaf och Per Birger August.<\/p>\n\n\n\n
Efter fyra \u00e5r flyttade familjen till Rusth\u00e5llet, som man allts\u00e5 i m\u00e5nga \u00e5r brukade medan de \u00e4ldre bodde kvar som \u00e4gare.<\/p>\n\n\n\n
Under de h\u00e4r \u00e5ren v\u00e4xte familjen, den tredje sonen Anders Albert f\u00f6ddes 1894 och dottern Anna Lisa Maria 1897. P\u00e5 g\u00e5rden bodde nu tiotalet personer, inr\u00e4knat tv\u00e5 \u00e5 tre anst\u00e4llda. Detta kr\u00e4vde mycket arbete b\u00e5de inne och ute av det nya rusth\u00e5llarparet. Sj\u00e4lvhush\u00e5llning g\u00e4llde fortfarande, man levde i stort sett p\u00e5 g\u00e5rdens egna produkter, och med sparsamhet som Anna nog fick l\u00e4ra sig av mor Ulriksson fick man pengar \u00f6ver s\u00e5 att g\u00e5rden kunde f\u00f6rb\u00e4ttras. En skylt med \u00e5rtalet 1900 p\u00e5 nuvarande magasinsflygeln tyder p\u00e5 att ett par gamla uthus, som syns p\u00e5 lagaskifteskartan, d\u00e5 ersattes av ett nybygge som kom att inneh\u00e5lla dr\u00e4ngkammare, tv\u00e4ttstuga och vagnslider men \u00e4ven en bod f\u00f6r \u00e4nkan Ulriksson, som d\u00e4r hade sin egen ved.<\/p>\n\n\n\n
En varm sommar n\u00e5got senare tillkom jordk\u00e4llaren och \u00e4ldste sonen Ivar, som ovan vid kroppsarbete skulle hj\u00e4lpa till, har ber\u00e4ttat hur han led och svettades i v\u00e4rmen. Ett annat bevis f\u00f6r att August inte var s\u00e4rskilt framg\u00e5ngsrik i att s\u00e4tta de tre pojkarna i arbete p\u00e5 g\u00e5rden \u00e4r att n\u00e4r det gemensamt \u00e4gda tr\u00f6skverket en g\u00e5ng skulle k\u00f6ras hem fr\u00e5n en granng\u00e5rd och man hunnit en bit p\u00e5 v\u00e4gen, b\u00f6rjade Ivar att k\u00e4nna sig d\u00e5lig. Strax efter h\u00e4nde samma sak med Per och n\u00e4r `verket” n\u00e4rmade sig Rusth\u00e5llet och det snart skulle bli dags att b\u00f6rja arbetet p\u00e5 logen var ocks\u00e5 den tredje brodern Anders ”sjuk”.<\/p>\n\n\n\n
Anders blev dock g\u00e5rden trogen och arbetade hemma hos fadern till 1920 d\u00e5 han tog \u00f6verjordbruket, medan de andra tv\u00e5 br\u00f6t sig ut, fortsatte skolg\u00e5ngen i Mariannelund och kom som helt unga att \u00e4gna sig \u00e5t spannm\u00e5lshandel. D\u00e5 antog alla br\u00f6derna sl\u00e4ktnamnet Rustner. Det fj\u00e4rde barnet Lisa kom 1919 som gift med David Carlsson till granng\u00e5rden Lilla Greby.<\/p>\n\n\n\n
Makarna Andersson var enkla fl\u00e4rdfria m\u00e4nniskor, var varmt troende och blev missionsv\u00e4nner som m\u00e5nga andra i trakten. August hade under sin tid i V\u00e4sterl\u00f6sa gripits av den frireligi\u00f6sa v\u00e4ckelsen d\u00e4r och tog 1912 initiativet att bilda en ”f\u00f6rening af lefvande gorda p\u00e5 Jesus troende br\u00f6der och systrar” eftersom ”s\u00e5dan f\u00f6rsamling, enligt lefvande Kristustro, ej p\u00e5 platsen finnes” s\u00e5som han skrev i uppropet vilket f\u00f6rutom August och Annas namn b\u00e4r p\u00e5skrift av tegelm\u00e4stareparet Johansson, Gustenborg och ett 20-tal andra troende v\u00e4nner. Man h\u00f6ll b\u00f6nem\u00f6ten i Rusth\u00e5llets magasin och hos andra likasinnade. \u00c4ven egen s\u00f6ndagsskola s\u00e4gs ha f\u00f6rekommit.<\/p>\n\n\n\n
Detta hindrade inte att man ocks\u00e5 hade intresse f\u00f6r kyrkan och socknens angel\u00e4genheter. August var ledamot i kommunaln\u00e4mnden samt kyrko- och skolr\u00e5det och i den senare egenskapen fick han med h\u00e4st och vagn vid t\u00e5get m\u00f6ta den unga Ingeborg Berg fr\u00e5n Nyk\u00f6ping, som s\u00f6kt som sm\u00e5skoll\u00e4rare till Vikingstad och nu skulle skjutsas till skolan f\u00f6r att visa om hon var l\u00e4mplig. Hon fick platsen. Det \u00e4r inte osannolikt att August (den blivande sv\u00e4rfadern) inverkade p\u00e5 beslutet. Ingeborg hade tj\u00e4nsten i \u00e5tta \u00e5r fr\u00e5n 1908 och bodde tillsammans med mostern Hedvig Hultgren uppe p\u00e5 den lilla sm\u00e5skolebyggnaden vid kyrkan, numera vaktm\u00e4starebostad. Under hennes f\u00f6rsta \u00e5r som l\u00e4rare tillkom logef\u00f6reningen Valhall<\/a>. Protokollet fr\u00e5n dess f\u00f6rsta m\u00f6te som h\u00f6lls 1909 s\u00e4ger att det d\u00e5 bildades en byggnadsf\u00f6rening med folkskoll\u00e4raren J R Rydberg som ordf\u00f6rande. Ingeborg fick som styrelsesuppleant uppdraget att skriva ut stadgarna med f\u00f6rebild fr\u00e5n en loge i Mj\u00f6lby, och har ber\u00e4ttat hur man senare roade sig p\u00e5 Valhall bl. a. med att spela amat\u00f6rteater.<\/p>\n\n\n\n Livet p\u00e5 Rusth\u00e5llet pr\u00e4glades av Annas och Augusts varmhj\u00e4rtade inst\u00e4llning som gjorde att barnen f\u00f6r hela livet fick en stark k\u00e4rlek till hemmet. I sin generositet kunde man ibland sl\u00e5 p\u00e5 stort, s\u00e5som vid sonen Ivars br\u00f6llop 1916, vilket med sl\u00e4kt och v\u00e4nner under r\u00e5dande kristid firades med stor middag p\u00e5 Frimurarehotellet. Det ber\u00e4ttas att ”far” d\u00e5 s\u00e5lde en stut, vilket r\u00e4ckte till att betala middagen. Senare kom till Ingeborgs sl\u00e4ktingar i Stockholm, d\u00e4r det var brist p\u00e5 mat, \u00e4ven p\u00e5 potatis, p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen en l\u00e5da med denna vara fr\u00e5n Rakered, vilket prisades samtidigt som man s\u00e5g hur b\u00f6nderna dessa \u00e5r kunde f\u00e5 mycket betalt f\u00f6r allt man hade att s\u00e4lja.<\/p>\n\n\n\n Sin v\u00e4rme och omtanke visade August och Anna inte bara de n\u00e4rst\u00e5ende utan de kom ocks\u00e5 m\u00e5nga andra till hj\u00e4lp. Ett bevis h\u00e4rp\u00e5 \u00e4r hur man tog hand om den unga Ellen Isaksson fr\u00e5n Norrk\u00f6ping, vars far var sv\u00e5rt sjuk och som m\u00e5nga \u00e5r p\u00e5 20-talet vistades hela somrarna p\u00e5 Rusth\u00e5llet, men \u00e4ven var hos Lisa och David p\u00e5 Greby, se fotot p\u00e5 sid 266. Nu l\u00e5ngt senare ber\u00e4ttar Ellen Anvin om hur underbara rusth\u00e5llarna var mot henne.<\/p>\n\n\n\n Sedan August l\u00e4mnat \u00f6ver jordbruket till Anders, denne f\u00e5tt eget hush\u00e5ll och 1925 gift sig med Ruth Jonsson fr\u00e5n Syperstorp, St. \u00c5by, bodde de \u00e4ldre kvar p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen d\u00e4r ”mor” hade ett litet k\u00f6k, utan vare sig vatten eller avlopp. Men som tidigare ordnade hon till kalas f\u00f6r sina k\u00e4ra och n\u00e4ra.<\/p>\n\n\n\n I gott minne har undertecknad, hennes barnbarn, hur f\u00f6delsedagen firades. Den inf\u00f6ll i november och i d\u00e5tidens kalla och dragiga bilar for barnfamiljerna fr\u00e5n S\u00f6derk\u00f6ping och Sturefors ”hem till Rusth\u00e5llet”. Givetvis kom ocks\u00e5 Lisa och David i Greby, ibland ocks\u00e5 ”fars” sl\u00e4ktingar i Gustad samt de b\u00e4sta v\u00e4nnerna, s\u00e5som tegelm\u00e4starns och Ernst och Anna i Kvarstad. Alla togs emot med stora famnen. G\u00f6dkalven hade slaktats och i den s k salen p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen kunde farmor d\u00e4rf\u00f6r bjuda p\u00e5 kalvstek, kalvlever och andra l\u00e4ckerheter. Sj\u00e4lvfallet saknades inte hennes goda ostkaka, som vi barn dock inte gillade men som hon i stora kopparbunkar f\u00f6rde med sig till S\u00f6derk\u00f6ping d\u00e5 sl\u00e4kten samlades f\u00f6r att fira min pappa Ivars f\u00f6delsedag. Till jularna fick vi paket med sm\u00e5 ostar, hemv\u00e4vda handdukar och annat farmor gjort.<\/p>\n\n\n\n Ett par sommarveckor de f\u00f6rsta \u00e5ren p\u00e5 30-talet bodde de gamla hos Ivar och Ingeborg medan man badade brunn i S\u00f6derk\u00f6ping, men p\u00e5 v\u00e5ren 1934 drabbas den 75-\u00e5rige August av en sv\u00e5r hj\u00e4rnbl\u00f6dning som \u00e4ndar hans liv. Ett tidningsurklipp ber\u00e4ttar att m\u00e5larm\u00e4stare Fransson vid begravningen tackar f\u00f6r vad August gjort f\u00f6r Vikingstad missionsf\u00f6rening. Genom inb\u00f6rdes testamente beh\u00f6ll Anna s\u00e5som \u00e4nka fastigheten till sin d\u00f6d 1939.<\/p>\n\n\n\n Anders och Ruth Rustner<\/strong><\/p>\n\n\n\n Vid arvsskiftet samma \u00e5r best\u00e4mdes att hemmasonen Anders skulle \u00f6verta fastigheten efter modern. Den nye \u00e4garen fortsatte med g\u00e5rdens f\u00f6rb\u00e4ttring som p\u00e5g\u00e5tt i 100 \u00e5r. Han byggde om en gammal bod till en flygelbyggnad med plats f\u00f6r maskinerna och inf\u00f6r 50-\u00e5rsdagen 1944 gr\u00e4vdes k\u00e4llare under k\u00f6ket i mang\u00e5rdsbyggnaden, som f\u00f6rs\u00e5gs med centralv\u00e4rme och sanit\u00e4ra bekv\u00e4mligheter. Nu var det Ruth som fick styra till med stor f\u00f6delsedagsfest d\u00e5 f\u00f6rutom sl\u00e4ktingarna s\u00e5gs m\u00e5nga goda v\u00e4nner och grannar.<\/p>\n\n\n\n En annan minnesv\u00e4rd h\u00e4ndelse i Rusth\u00e5llets historia var n\u00e4r dottern Rakel sommaren 1950 gifte sig med Stig Broman, d\u00e5 det bj\u00f6ds till stor br\u00f6llopsmiddag och man dansade p\u00e5 magasinet, en dag som Ruth och Anders satte en \u00e4ra i att g\u00f6ra s\u00e5 festlig man kunde. Att kokerskan hette Ruth Flink beh\u00f6ver v\u00e4l inte n\u00e4mnas.<\/p>\n\n\n\n Hemmans\u00e4garen Anders gjorde sig k\u00e4nd som en glad och godhj\u00e4rtad m\u00e4nniska. N\u00e5gon g\u00e5ng kunde han fatta hum\u00f6r, s\u00e5som n\u00e4r grannarna inom den fortfarande existerande samf\u00e4lligheten inte ville ge honom r\u00e4tten till ”s\u00e5garbacken”. Denna tvist slutade med att Anders 1942 fick k\u00f6pa den mark som nu tillh\u00f6r Fredriksberg (lift 384 p\u00e5 skifteskartan). K\u00f6peskillingen utgjorde 30 kr! H\u00e4r bor numera Ingemar och Maj-Lis \u00d6berg som byggt till och moderniserat det gamla bost\u00e4llet man k\u00f6pt av Anders 1968.<\/p>\n\n\n\n Maj-Lis hade som helt ung kommit till Rusth\u00e5llet 1940 och tj\u00e4nade d\u00e4ri m\u00e5nga \u00e5r, med arbete b\u00e5de inne och ute p\u00e5 \u00e5kern.<\/p>\n\n\n\n Ytterligare ett br\u00f6llop h\u00f6lls p\u00e5 Rusth\u00e5llet med Ruth och Anders som v\u00e4rdfolk. Det var 1951 d\u00e5 Maj-Lis slutade och gifte sig. \u00c4ven l\u00e5ngt senare under Ruths sista \u00e5r var hon henne till stor hj\u00e4lp.<\/p>\n\n\n\n En annan anst\u00e4lld som f\u00f6rtj\u00e4nar att n\u00e4mnas f\u00f6r sina insatser p\u00e5 Rusth\u00e5llet \u00e4r Gunnar Wiggur. Han kom till Anders fr\u00e5n Storg\u00e5rden och var forare \u00e5ren 1943-1951, d\u00e5 Anders s\u00e5lde djuren. Han sk\u00f6tte mj\u00f6lkkorna s\u00e5 v\u00e4l att de gav en betydligt h\u00f6gre avkastning \u00e4n tidigare.<\/p>\n\n\n\n Fr\u00e5n Rusth\u00e5llet fick Wiggur 1944 k\u00f6pa en tomt utmed Kapell\u00e5n (litt 261\/2 p\u00e5 kartan) och byggde d\u00e4r villan \u00c5hyddan f\u00f6r sig och sin stora familj. Gunnar och frun Aina bor d\u00e4r fortfarande.<\/p>\n\n\n\n G\u00e5rden var under tjugotalet \u00e5r utarrenderad, g\u00e4rdena hemomkring till Wiktor Wiktander, S\u00f6rstad<\/a> och de \u00f6vriga mellan Opplunda<\/a> och soldattorpet nr 52 till K G Wallerstedt. 1971 f\u00e5r Rusth\u00e5llet en ny \u00e4gare i Johan J\u00f6ncke, varvid Ruth och Anders flyttar till en villa i Rappestad. J\u00f6ncke fick k\u00f6pa g\u00e5rden f\u00f6r att d\u00e4r kunna demonstrera de maskiner han d\u00e5 saluf\u00f6rde. Men han pr\u00f6var ocks\u00e5 p\u00e5 att vara jordbrukare tillsammans med sin hustru Karin.<\/p>\n\n\n\n Efter n\u00e5gra f\u00e5 \u00e5r s\u00e4ljer de, och lantbruksn\u00e4mnden delar d\u00e5 fastigheten, s\u00e5 att jord och skog \u00f6verg\u00e5r till Storg\u00e5rden<\/a> och Opplunda, medan J\u00f6ncke f\u00f6r egen del beh\u00e5ller husen och tomtmarken till 1981.<\/p>\n\n\n\n Farbror Anders, som var emot en s\u00e5dan delning, avled dessf\u00f6rinnan 1977, sedan han en v\u00e5rdag p\u00e5 cykel k\u00f6rt fr\u00e5n Rappestad mot Rakered f\u00f6r att \u00e4nnu en g\u00e5ng se p\u00e5 v\u00e5rfloden och de gamla \u00e4gorna, men p\u00e5 v\u00e4gen dit fick en hj\u00e4rtattack. Faster Ruth, den sista i raden av rusth\u00e5llerskor, bodde kvar i Rappestadsvillan till sin d\u00f6d 1983.<\/p>\n\n\n\n Sedan \u00e5r 1981, d\u00e5 j\u00e4mnt 100 \u00e5r g\u00e5tt sedan Ulrikssons k\u00f6pte g\u00e5rden, bor p\u00e5 Rusth\u00e5llet undertecknad, deras dottersonson, gift med Maj, f\u00f6dd \u00d6stman, fr\u00e5n Tomtaholm, S\u00f6derk\u00f6ping.<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"Sista generationen rusth\u00e5llare<\/h1>\n\n\n\n
Lars Rustner<\/h2>\n\n\n\n